Närområdesturister

Ett perfekt mantra inför sökandet efter ett badbart kalkbrott långt inne i skogen.

Folket som bor här gillar inte att utomsocknes kommer på besök så bilen får vi lämna och promenera längs gamla grusvägar genom skogen. Vi klättrar över stenbumlingar och känner oss iakttagna längs med hela vägen (eller kanske mest jag då som kan vara lite nervöst lagd...) 

Men det är värt den långa promenaden, vita björkar speglar sig i det gröna vattnet. Och vi får ha det gamla kalkbrottet helt för oss själva. 

 I det gröna vattnet får vi syn på ett stim med röda fiskar, nästan lite overkligt, men när vi tittat närmare så var det visst abborrar fast med ovanligt breda ränder.

En gång för länge sedan hoppade jag härifrån, nu räcker det gott att beundra utsikten... Bada gör jag från den låga sidan och jag plaskar noga så att de röda fiskarna håller sig långt borta. Nu drömmer jag om att gå hit en helt vindstilla, tidig morgon när vattnet ligger spegelblankt och sjöröken rullar fram över vattnet, fast sjörök kanske bara finns på sjöar. Då ska jag hoppa men inte från den högsta klippan, jag behöver inte sväva så länge och jag vill helst inte nudda botten, det är läskigt.