onsdag 29 oktober 2014

Rom 3

Vårt alldeles egna trapphusaltare som jag vill bryta loss och ta med hem (men man törs väll inte sno en Jesus?) och lilla familjen på lagom långt gnällavstånd. Vädret är i alla fall fullständigt perfekt för en storstads semester, så det kan de inte gnälla över, ha! 1-0 till mamman.

tisdag 28 oktober 2014

måndag 27 oktober 2014

Rom!

Det här blir min utsikt den här veckan, tvätt på tork och palmer, sämre kan man ha det.

söndag 26 oktober 2014

Nya tider...


                                                                       Gullrumpor...


Nya tider innebär nya sorters fläckar. Jag går igenom en klädhög från golvet i min garderob och sorterar ut det som ska tvättas. Förr, när barnen var små var det ofta axelpartiet som blev smutsigt först, små gulliga kräkfläckar. Nu scannar jag av kläderna lite mer allmänt men upptäcker att det uppstått nya sorters fläckar i mitt liv, hönsbajs på klänningsfållen.... Eller kanske lera (i bästa fall), jag spenderar en del tid på huk hos hönsen och doppar då bakkanten på klänningen i golvet/marken, har jag tur så är det bara sågspån som jag släpar med mig in i huset igen och har jag otur så följer en liten klick hönsspillning med. Tur att fågelinfluensan inte är så modern längre...

fredag 24 oktober 2014

Höstlov!


Jag önskar att jag kunde ta in mina hönor i huset, det skulle vara så kul att se dem trippa omkring härinne och sprätta bland löv och klädhögar . Men jag vet inte om dom skulle uppskatta det, vi får väll lära känna varandra lite bättre först...


För var det små barn som glatt tömde blomvaser nu är det annat som river runt bland bordsdekorationerna.


        Lövhögarna krymper, men än så länge finns det hur mycket som helst att hämta därute.
                                       Nu har vi höstlov, semester en hel vecka, underbart!

torsdag 23 oktober 2014

Gullhönan


Att en sådan här liten höna kan åstadkomma så mycket bajs tillsammans med sina två tantkompisar är imponerande. Att ha djur handlar inte bara om att klappa det blir en del mockande också....Och när det kommer till skönhetstävlingen bajs så vinner kaninen överlägset över hönorna och katten, runda små fina pärlor, hönorna kommer sist med sina smetblaffor.


Men jag plockar så gärna med min lilla blåa spade för att hålla fint så att tanterna inte ska behöva kliva i det med sina små gula fötter.

onsdag 22 oktober 2014

I vardagsrummet..


              Hönornas blad har torkat och tappat lite färg men de får stanna inne ett tag till.



Det känns som att borden fryser när de står bara utan duk, kan hända att jag bondar för mycket med mina möbler ibland....


Min fina, fina guldsoffa, vilken matrealist jag är, men vem kan bli besviken på en soffa liksom? Den säger aldrig att maten är äcklig eller struntar i plocka undan disken efter sig. Den bara står där och glänser och lockar dig till skön omfamning. Puss lilla soffa, du är bäst just nu.

tisdag 21 oktober 2014

Små glädjeämnen...


De små glädjeämnena finns där om man tittar noga, som när jag tittar ut genom fönstret i matrummet och ser en liten talgoxe picka på dockans blottade hjärna (talgboll).


Pumpor som lyser upp i trädgården, musselskal som skimrar lite flörtigt när jag går förbi och en liten höstplantering. När det kommer till det stökiga inne, så tittar jag inte så noga, då blir jag bara sur igen.

måndag 20 oktober 2014

Höst inne


Hösten tränger sig på och jag tänder och släcker alla mina franslampor, ljusslingor och smålampor. Min mamma ger mig en hink full med rödaorangea rönnbärslöv, - till hönorna säger hon. Men jag vill ha dem först och brer ut dem på soffborden i vardagsrummet, hönorna kan få dem sen. När lamporna släckts kryper jag ner hos ett av barnen en stund, - du luktar jättegott kött mamma säger han, sånt där som vi äter ibland när vi grillar. När jag sen smyger i säng hör jag hur katten prasslar med löven, han gillar också när det är höst inne.

söndag 19 oktober 2014

Snygg skogen




Den här lilla björkskogen är så fin, om jag hade en större trädgård skulle jag plantera en egen björkskog och fylla den med vita kaniner. Vilken själslig vila att gå in där, ligga på en filt och bara titta. Någon gång kanske.....det tråkiga är att det tar minst tjugo år innan skogen är något att ha så jag får nog nöja mig med den här utan kaniner. Men sen, i himlen, då ska jag ha en!



                        Då ska jag ha superlångt hår och fläta fast mig i den finaste björken.



                                           Tills dess tränar jag lite på att fastna i barken.


                                                                 Länge tränar jag.